
Jag vet att du tvivlar på din verklighet, efter all förlorad identitet. Men som ett träd som blommar på en asfaltsgård, vill jag krypa fram när det är svårt.
Se hur molnen hopas för att finna tröst, ingen vill va ensam när det blir höst. Men ingenting kan smälta frosten på min kind, mer än dina ord... (Att du är min..?!)
När du ligger vaken, längtar efter kraft och den trygga famn som du aldrig haft. Som ett hav som rullar in mot naken strand, vill jag svalka av din heta hand.
Ohhh du, låt kärleken slå rot och växa sig stark, fast livet kan ta emot. För hur ska vår ensamhet ta mark, när ögonen tror att ingenting gror..? För en gångs skull, låt kärleken slå rot..!
Text: Låt kärleken slå rot, Ted Gärdestad.
No comments:
Post a Comment