
Utan åror, långsamt drivande med vinden. Det blanka vattnet bildar en spegelbild av mig. Månen lyser i natten, ensamheten flyter med mig, skapar en motvind i min kropp.
Uppe på land, stigarna leder mig sakta framåt, så småningom fram dit jag ska vara. Hela mitt allt befinner sig i skogens dimma, jag kan inte se vart jag går.
Jag har nyligen vaknat i naturens famn, likt en blomma andas jag in dagens ljus. Jag ser mig omkring ,jag saknar, vill och tvekar. Jag undrar och tvekar igen.
Innerst inne i mig så brinner det en eld. Något bankar och vill men kan inte komma till uttryck. Jag vill skrika ut ditt namn, få dig att lyssna och vara hos mig.
Låt oss gå vidare tillsammans och sakta ro i hamn...

No comments:
Post a Comment